först nu gick det upp för mej vilket enormt band det är mellan min son och dotter. ända sen jag lämnade deras mamma har de ju bara haft varandra. de far fram å tillbaka mellan mamma o pappa, barnvakter o släktingar. alltid är de ihop. deras trygghet består i att få vara på samma plats som sin syster o sin bror.

har ständigt dåligt samvete för att ja rört till deras liv. deras rätt till en kärnfamilj, mamma pappa barn i ett eget hus me bil o trädgård.

egen gungställning, egen lekestuga o sandlåda. deras pappa brukar leka vattenkrig med dom i den stora poolen om somrarna, deras mamma satt alltid o rökte på altan me telefonluren i örat.

hon hade sin bästa kompis bara några hus bort. han kunde bygga sig en egen träkoja i skogen som låg intill bara han blev stor nog. hon hade ett eget rum. han hade ett eget rum. tillsammans hade de en familj. tillsammans hade de en framtid.

idag har de två hem. de pendlar från lägenhet till lägenhet. hos mamma får de godis dricka chips hyrd film o pizza, men också många "nya" pappor. hos mamma blir det barnvakt en speciell lördagkväll.

hos pappa får de stränghet, tvättstuga tidig sömn o makaroner. pappa försöker att inte blanda in någon "ny" mamma. kanske är det hans dåliga samvete som tvingar honom att inte utsätta sina barn för en tredje part.

vet inte vad som är rätt o fel, men en sak vet jag och det är att det banne mej inte är rätt att skilja på syster o bror. om det så bara är för en natt.