varför försöker jag ens. jag vet ju ändå hur det slutar. det bästa vore om jag höll mej borta från kvinnor. jag blir nästan som besatt när jag träffar nån. analyserar minsta lilla ögonkast, sms eller uteblivna sms. jag är från början inte direkt intresserad försöker bara vara artig och inte avvisande. men vem kan stå emot en kvinnas charm och gillande? jag börjar mer och mer intressera mej för vad hon håller på, kan inte sluta tänka på vad hon gör just nu. hatar att inte veta vad hon tycker om mej eller om jag säger fel saker. hatar att jag ska behöva sitta här o va ynklig över en tjej, när jag vet att sånt bara ställer till problem för mej. jag får ångest och panik när jag märker hur vi glider ifrån varandra. Om det så bara är för en kväll och jag inte får nåt gensvar så känns allt som skit. ja kan gräva ner mej totalt över ett uteblivet svar. allt jag byggt upp riskerar att rasera. jag förstorar upp och skyndar på saker och ting. jag misstolkar och tar fel beslut. jag har ingen känsla för när man ska gå framåt eller när man ska backa.

sen vet jag att jag är ett svin med dessutom, men som oftast tror alltid tjejerna motsatsen. ska jag verkligen behöva tala om för dom att jag är falsk?'

jag utnyttjar, spelar på andras känslor, sviker och bedrar.

jag vill både äta kakan och behålla den